Frosten har nu tagit de flesta av uteblomstren och hinkarna står nu tomma i väntan på nästa sommars fröjder. Bordet kommer från samma ställe som oljelampan i det tidigare inlägget, dvs från ett gammalt skjul som kommunen skulle bränna. Jag ringde kommunen och frågade om jag fick ta det, och så var bordet mitt. :-)
En rejäl äkta gammaldags hink fick jag häromdagen av min käre far som hade köpt den åt mig från arméns lagerförsäljning. Han tyckte att jag behövde en sån för att få upp vatten ur brunnen. Hittills har vi öst upp vattnet med en plasthink som måste landa precis rätt i vattnet för att fyllas. Jag behöver väl knappast nämna att jag blev glad.
Hinkarna på översta bilden har alla söndrigt botten, så från och med nu ska här hinkas vatten!